Gröna läkemedel – finns det sådana?

This is my blog post number 300 – I just have to write this one in Swedish… By the way, it discusses ”Green Pharmaceuticals”

I samband med Läkemedelskongressen på City Conference Center i Stockholm nu i veckan delades Läkemedelsvärlden No 7, november 2010 ut. Tidningen har en ledare och en artikel som diskuterar problemen kring utsläpp från läkemedelsproduktion samt vilka åtgärder som kan vidtagas för att lösa dessa problem. Ledaren (skriven av Ingrid Stenberg) har titeln ”Staten måste sluta köpa de miljövidriga läkemedlen” och artikeln kallas ”Inga enkla lösningar på miljötragedi”.

Vad kan vara lämpligare tema för detta blogginlägg – blogginlägg nummer 300 här på Pfizers Ansvasblogg. Problemen kring utsläpp av läkemedelssubstanser från tillverkning, främst uppmärksammat kring reningsverket i Patancheru i Indien, har jag skrivit om många gånger här på bloggen. Börja med att läsa blogginlägget från 16 augusti i år.

Artikeln i novembernumret av Läkemedelsvärlden redogör för de olika remissvar som inkommit på Läkemedelsverkets rapport kring skärpta miljökrav på läkemedelstillverkning. De huvudförslag som diskuteras av olika aktörer, däribland jag själv, är

- förslaget att införa miljökrav i GMP-lagstiftningen (Good Manyfacturing Practice),

- väga in miljöriskbedömningen som redan idag finns med i registreringsdokumentationen i den så kallade risk/nytta värderingen vid godkännande av läkemedel, samt att

- se över läkemedelsförmånen så att den tar hänsyn till alla de olika aspekterna av hållbar utveckling, dvs att förmånssystemet skulle innehålla incitament för ”gröna läkemedel”.

Som jag sagt många gånger tidigare, och som LIF (Läkemedelsindustriföreningen) även uttryckt i sitt remissvar på rappporten, deltar vi gärna i diskussionerna kring förändrad lagstiftning. Vi tror dock att man inte bara kan jobba på regleringsspåret för det kommer att ta mycket lång tid, utan man måste även titta på olika marknadslösningar för att gynna ”the good guys and the green products”.

Det är därför med tillförsikt som jag läser Ingrid Stenbergs ganska tuffa ledare i Läkemedelsvärldens novemberutgåva. Hon skriver bland annat

”Det är inte okej att svenska skattepengar används till att köpa läkemedel som orsakar skada på andra sidan jordklotet. Det är obegripligt att TLV inte vill rensa den svenska marknaden från läkemedel som produceras i undremåliga fabriker”

Ledaren tar upp det faktum att TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket) i sitt remissvar på Läkemedelsverkets rapport avvisar förslaget kring att miljökrav skall bli en faktor som TLV tar hänsyn till i sitt uppdrag inom förmånssystemet. Ingrid skriver att

”Deras argumentation bygger på att Sverige bara står för 0,7 procent av den globala läkemedelsmarknaden. Även om Sverige skulle sluta köpa miljövidriga läkemedel skulle det inte få någon effekt på grundproblemet konstaterar TLV. Det blir bara dyrare läkemedel och även risk för att vissa läkemedel helt skulle försvinna från den svenska marknaden. En dålig idé helt enkelt om TLV får bestämma.”

Jag har tyvärr inte hittat vare sig ledaren eller artikeln på nätet vilket jag tycker är synd. Framför allt ledaren innehåller ett par tuffa formuleringar som jag hoppas hjälper till att driva denna diskussion vidare. Ingrid avslutar sin ledare med följande ord:

”Frågan ligger nu hos ansvariga på miljödepartementet. När de läst igenom remissvaren ska de bestämma sig för vad som ska göras härnäst. Förhoppningsvis lyssnar de inte på TLV.”

Och för att besvara rubrikens fråga: ”Gröna läkemedel – finns det sådana?” Ja, det menar jag att det gör, och jag tycker det är rimligt att de produkterna på något sätt får incitament för att öka sin marknadsandel på bekostnad av läkemedel som inte inte är ”gröna”. Läs exemplevis om Pfizers Green Chemistry-program via denna länk. Vi har en stor hemläxa att göra för att hitta rätt kriterier för att klassa ett läkemedel som ”grönt”, men jag anser att det är en resa som vi tillsammans med våra intressenter måste göra!