Pfizers miljö- och ansvarsblogg

Referensgruppen för CSR - Globalt Ansvar

Kategorier:

Idag träffades vi i referensgruppen för CSR inom ramen för Globalt Ansvars uppdrag på Utrikesdepartementet (UD) i Stockholm.

Som vanligt var en stor samling CSR-intresserade från såväl näringslivet som andra organisationer som deltog i mötet. Det inleddes av Anders Ahnlid, utrikesråd för handelsfrågor på UD å statssekreterare Gunnar Wieslanders vägnar. Svårt för statssekreterarna att prioritera denna typ av möten nu när valspurten är som tuffast…

Anders Ahnlid berättade dels kort från den CSR-konferens som genomfördes under det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009 samt från den så kallade Leaders Summit inom ramen för FN:s Global Compact som gick av stapeln i somras. En kommentar som kom upp var att man från svenskt håll ställde sig något avvaktande till diskussionerna kring “social investments and philantrophy”. Birgitta Nygren som jobbar på Globalt Ansvar gick till och med så pass långt att hon sa att

“social investments och filantropi har inget att göra med de tio principerna inom Global Compact”.

Jag håller inte med om det synsättet. Jag är av uppfattningen att det finns mängder med filantropiska initiativ som exempelvis vi inom Pfizer gör världen över som ligger väl i linje såväl med vår övergripande CSR-strategi och som ligger kopplat till vår kärnverksamhet. Läs exempelvis om våra program inom initiativet Pfizer Investments in Health.

Jag tror dock att vi alla slutligen kunna enas kring uppfattningen “Trade before Aid”, dvs att handel och fungerande marknadslösningar troligen är mer långsiktigt hållbara lösningar på problem i utvecklingsländerna än olika typer av välgörenhet och bistånd. Men att helt döma ut filantropi och välgörenhet tycker jag är synd, för det fyller absolut en funktion i den totala beskrivningen av en organisations CSR-arbete!

Catharina Kipp, departemnetsråd och ledare av arbetet inom Globalt Ansvar, lyfte sedan speciellt upp frågan kring Supply Chain (dvs “leverantörskedjan”) och mänskliga rättigheter. Skulle det kanske till och med finnas ett intresse att mötas och diskutera denna fråga specifikt. De närvarande ställde sig positiva till detta ty det finns en rad olika perspektiv som tarvar diskussion:

- Hur stort ansvar skall ett företag ta bakåt i sin leverantörskedja?

- Vilken skillnad finns emllan stora och små bolag i detta ansvarstagande? Och kan man ställa samma krav på de mindre bolagen?

- Vilken skillnad finns det i uppfattning kring detta ansvarstagande mellan företag och ideella organiationer (så kallade NGO:s)?

Att det är ett enormt stort arbete som en organsaition har när det gäller att säkerställa att verskamheten bedrivs på ett riktigt sätt i leverantörsskedjan har jag tidigare beskrivit här på bloggen, främst ur ett miljöperspektiv. Läs bland annat inlägget från 16 augusti samt om EHS External Supply på vår globala hemsida.

Mötet avslutades med att Staffan Söderberg, WWF och vice ordförande i sekreteriatet för ISO 26000, samt Kristina Sandberg, SIS och ansvarig för det internationella sekreteriatet för ISO 26000, beskrev läget vad gäller fastställandet av den nya standarden kring socialt ansvarstagannde, ISO 26000. Omröstningen om den liggande “finala draften” pågår till 12 september och förhoppningsvis skall standarden sedan kunna publiceras 1 november. Arbetet med att ta fram ISO 26000 har varit enormt komplext och tidskrävande - faktiskt det största standardiseringsarbetet någonsin inom ramen för ISO. Det verkar tyvärr som om man i den svenska översättningen av engelskans “social responsibility” kommer gå på socialt ansvarstagande och inte det något bredare uttrycket samhällsansvar. Personligen tycker jag att samhällsansvar är ett bättre uttryck eftersom det även inkluderar miljömässigt ansvarstagande som ju också finns nämnt i ISO 26000. Ni kan läsa mer om ISO 26000 dels på mitt blogginlägg från den 7 juli i Almedalen samt på SIS hemsida om standarden.

En tanke som slog mig på mötet och som också kommenterades av andra deltagare är att det är viktigt att alla olika initiativ inom CSR-området som finns, exempelvis Global Compact, GRI och ISO 26000 på något vis hittar samman och stärker varandra snarare än “konkurrerar ut varandra”. Således är det mycket glädjande att såväl Global Compact som GRI har tagit fram så kallade cross-reference documents med ISO 26000.

Världsvattenveckan i Stockholm

Kategorier:

Mellan den 5 och den 11 september arrangerar Stockholm International Water Institute “World Water Week” på Stockholmsmässan i Älvsjö.

Ett digert program avhandlas under veckan, självklart med utdelandet av Stockholm Water Prize som en av höjdpunkterna:

“The 2010 Stockholm Water Prize will be awarded to Dr. Rita Colwell for her pioneering research on the prevention of waterborne infectious diseases.”

Jag vill här ta tillfället i akt att gratulera Rita Colwell till priset. Det visar med stor tydlighet på den ökade förståelsen för vikten av tillgång på rent vatten. Utan tillgång på rent vatten så kan vi aldrig uppnå visionerna om en god folkhälsa. Se bara på det paradoxala i att den största bristvaran för närvarande för befolkningen i det översvämningsdrabbade Pakistan är just vatten - men då förstås rent dricksvatten.

Vattenfrågan behöver lyftas upp globalt, inte bara i samhällsdebatten utan också på de globala företagens agenda. Pfizer har bara börjat sitt arbete med att mer strukturerat arbeta för ökad tillgång på rent vatten, men jag är glad och stolt över att vi åtminstone har kommit igång och driver detta arbete som ett av de högst prioriterade områdena. Du kan läsa mer via denna länk.

Skandaler i läkarrock

Kategorier:

I det senaste numret av Fokus (3-9 september 2010), under vinjetten “Fokus listar”, finns en mängd information kring “Forskarfeber”. Bland annat listas tre så kallade ”Skandaler i läkarrock”. På något sätt tycker jag att det är en spännande utveckling att upptäckten av utsläpp av läkemedelssubstanser i Hyderabad i Indien, vilket jag har skrivit om många gånger här på bloggen (se exempelvis inlägget från den 16 augusti i år), nämns tillsammans med Josef Mengeles grymma experiment i koncentrationslägret i Auschwitz, samt forskaren Andrew Wakefields felaktiga påståenden kring koppling mellan barnvaccin (mot mässlingen, röda hund och påssjuka) och autism.

Även om man så klart kan diskutera om dessa tre exempel är i paritet med varandra och bör nämnas i samma lista så är det förvisso inte det som jag anser vara det intressantaste med att läkemedelsproduktion och utsläpp i Indien finns med på listan. Det intressanta är snarare att frågan nu har fått en så pass stor “allmän uppmärksamhet” även utanför läkemedelsindustrin, forskare inom läkemedel- och miljöområdet samt hälso- och sjukvården. Att frågan nämns i nyhetsmagasinet Fokus bara ett par veckor efter att den diskuterats i Forskning och Framsteg visar att det finns ett stort allmänintresse. Det som jag verkligen hoppas är att detta leder till är att det också växer fram en rejäl vilja att säkerställa att dessa problem löses. För det räcker verkligen inte att som Fokus påpeka att

“nyligen avslöjades att det finns kopplingar till svenska läkemedelsföretag”

utan man måste också förstå att det finns koppingar till hur det svenska förmånssystemet, och dess krav på generikasubstition, är utformat. Det räcker troligen inte att bolag som Pfizer, AstraZeneca och andra bolag inom läkemedelsindustrin driver systematiska program med miljöinspektioner hos egna fabriker och hos tredje-parts-tillverkarna. Det krävs även en politisk vilja att säkerställa att inte de förmånssystem som styr konsumtionen på den svenska läkemedelsmarknaden riskerar att missgynna de bolag som vill höja nivån och förbättra situation. Det kan inte alltid vara det billigaste, billigaste alternativet som skall vinna en upphandling eller som skall få expedieras på apotek. Det borde vara så att utöver den medicinska effekten, så skall pris bara vara ett av flera kriterium. Miljöfrågan, huruvida produkten kan klassas som “grön”, borde även den vägas in.

Läs mer om Pfizers arbete med inspektioner hos våra leverantörer, “EHS External Supply“, samt det arbete som vi driver gemensamt inom branschen för att säkerställa en bra nivå, “Pharmaceutical Supply Chain Initiative“. Och sen vill jag än en gång påminna vad Läkemedelsverkets generaldirektör Christina Åkerman skrev i Biotech Sweden i början av veckan kring ekonomiska incitament:

“Behovet finns även att premiera de bolag som vill ligga i framkanten och att prissätta miljön så att det ekonomiska värdet av bra miljöåtgärder bli tydliga. Här välkomnar jag ett samarbete för att få kunskap om vad som är önskvärt för att underlätta för en läkemedelsutveckling som både är miljömässigt-, ekonomiskt- och socialt försvarbar.”

Sociala medier - vad finns det för potential egentligen?

Kategorier:

I måndags hade jag glädjen att delta i en paneldebatt på BiotechBuilders andra årliga träff i Stockholm. Intressant och kul att träffa 130 kollegor från Biotech-branschen. Årets tema var “kommunikation”, och en fråga som diskuterades då var såklart användningen av “sociala medier”. Jag ville vara ärlig och inledde därför mitt korta anförande i paneldiskussionen med

“En bransch där jag kallas in som guru inom sociala medier, är en bransch som verkligen inte kommit långt i användningen av dessa nya kommunikationskanaler…”

Vilka hinder finns för en ökad användning av de sociala medierna inom life science-sektorn? För alla verkar anse att det finns stora möjligheter att skapa en snabbare och mer interaktiv kommunikation, samt en möjlighet att nå ut till helt nya målgrupper med hjälp av sociala medier, vare sig detta är Facebook, YouTube, bloggar eller annat. Ett hinder som ofta lyfts fram är hur läkemedelsindustrin skall hantera frågor kring biverkningsrapportering (dvs om “spontana kommentarer” kommer in gällande en biverkan, vilka skyldigheter har vi som företag att rapportera detta i enlighet med de krav som gäller i övriga situationer). Eftersom vi som industri också är förbjudna att “informera allmänhet och patient” om våra produkter så kan man också fundera över hur vi skulle utnyttja de sociala medierna, och vilket värde det skulle ha för oss och för våra intressenter.

Pfizers Ansvarsblogg är fortfarande ett av de få exemplen på uttnyttjande av sociala medier eller Web 2.0 inom life science-sektorn, vilket så klart var skälet till att jag blev ombedd att delta i paneldiskussionen och dela med mig av mina erfarenheter. Några av de budskap jag hade var följande:

- Hoppa inte bara på “hypen”, utan säkerställ att ni vet vad ni vill göra med dessa nya kommunikationskanaler. De är i första hand nya “verktyg”, de har egentligen inget eget värde om man inte vet vad det är man vill kommunicera. Vårt arbete med “Dizza Tobak 2.0” var ett av våra första försök att på allvar nyttja Web 2.0 i ett samarbetsprojekt med andra organisationer (SAMBA och A Non Smoking Generation). Jättespännande, men vi har mycket kvar att lära oss…

- De sociala medierna inbjuder till ökad interaktivitet, se till att ni är förberedda på att kunna hantera frågor och kommentarer

- Ni måste tycka att det är kul att skriva och att regelbundet uppdatera innehållet. En Facebook-sida eller en blogg får inte bli “statisk” som ofta sker med de “vanliga hemsidorna”

I ärlighetens namn ska väl vi som bransch dock inte döma oss själva alltför hårt. Jag tycker att det är många andra branscher som också fortfarande har problem att fullt ut nå potentialen som finns med Facebook och andra communities på nätet. Se bara på den Facebook-sida som csr-i-praktiken har. Ni vet säkert sen tidigare att jag är en mycket stor fan av csr-i-praktikens hemsida, men i ärlighetens namn erbjuder inte deras Facebook-sida så mycket mer. Jag hoppas dock att det kommer mer interaktivitet, snabbare och gärna mer kritiska dialoger, kopplingar till andra delar av och applikationer på nätet. Potentialen är i det närmaste oändlig! Jag misstänker egentligen att det är min begränsade kompetens kring socoiala medier som gör att jag inte ens förstår vilka möjligheter som finns…

Hållbar utveckling inom läkemedelsindustrin

Kategorier:

Christina Åkerman, generaldirektör på Läkemedelsverket, har skrivit en intressant krönika i Biotech Sweden där hon diskuterar vad hållbar utveckling innebär för läkemedelsindustrin. Fokus i krönikan ligger primärt på vad små och medelstora bolag inom biotech-industrin kan bidra med i utvecklingen av “gröna hållbara läkemedelssubstanser”:

“I den betydande roll för global läkemedelsutveckling som små och medelstora forskande läkemedelsbolag har är utvecklingen av hållbara läkemedel en viktig fråga. Ju tidigare vi kan undvika att läkemedel och aktiv substans påverkar naturen negativt desto lägre blir läkemedelskostnaderna i form av förorenat vatten som negativt påverkar folkhälsan och människors välfärd.”

Jag blir extra glad när jag också ser att Christina Åkerman lyfter fram behovet av positiva incitament. Det måste löna sig för de bolag som lägger kraft och resurser på att minska sin och sina produkters miljöbelastning:

“Behovet finns även att premiera de bolag som vill ligga i framkanten och att prissätta miljön så att det ekonomiska värdet av bra miljöåtgärder bli tydliga. Här välkomnar jag ett samarbete för att få kunskap om vad som är önskvärt för att underlätta för en läkemedelsutveckling som både är miljömässigt-, ekonomiskt- och socialt försvarbar.”

Jag tackar med glädje ja till den inbjudan till samarbete som Christina gör i krönikan. Vi behöver hitta en väl fungerande samverkan mellan alla olika aktörer inom sektorn, allt från de små och medelstora forskningsbolagen samt de större bolagen inom industrin, till landsting, regioner, myndigheter och patientrepresentanter. Tillsammans kan vi absolut lyckas med uppgiften att säkra en hållbar utveckling för sektorn!

Vill ni läsa mer om “Pfizer’s Green Journey” och en del av de idéer och initiativ där vi är med och bidrar till en hållbar utveckling så titta på denna länk.