Läkemedelsrester i miljön
Rester av läkemedel återfinns ute i miljön - hur stort är problemet och behöver samhället vidta åtgärder?
Den senaste tiden har två stora europeiska projekt inom området “Läkemedel i miljön” (eller PiE, “Pharmaceuticals in the Environment” som vi ofta säger på engelska) avslutats. Dels har vi det tyska projektet “start - Management Strategies for Pharmaceutical Residues in Drinking Water“, dels det EU-finansierade projektet “KNAPPE - Knowledge and Need Assessment on Pharmaceutical Products in Environmental Waters“. För detaljerad information om de två projektinitiativen och dess slutsatser hänvisas till deras hemsidor (www.start-project.de, www.knappe-eu.org). Ska man sammanfatta slutsatserna i stort kan man säga att båda projekten har nått slutsatsen att risker inte kan uteslutas att läkemedelsrester kan ge negativa miljöeffekter och att samhället därför bör vidta åtgärder - om inte annat ur “försiktighetsprincipens” perspektiv.
Hur rena är våra vattendrag?
Hur höga koncentrationer har vi i våra vattendrag och hur stora är då problemen? Den första delen av frågan kan relativt enkelt besvaras - mätningar visar att koncentrationerna är i storleksordningen motsvarande “en sockerbit i en simbassäng” vilket betyder att vi skulle behöva dricka många liter vatten under en stor del av vårt liv för att nå en normal dygnsdos av läkemedelssubstasen. Men kan vi då sluta oss till att det inte finns skäl att vara orolig. Nej, det är betydligt mycket svårare att svara på den frågan. Att det skulle föreligga akuta risker för människa kan uteslutas, däremot finns det fog att fundera över de mer långsiktiga rikserna för vattenlevande organismer.
En slutsats som jag drar är att vi utöver att titta på de olika förslag som start-projektet och KNAPPE föreslagit, exempelvis förbättrad avloppsvattenrening, “grönare” läkemedel, “grönare” förskrivning när så är möjligt, också måste få mer kunskap. Det är också den slutsats som vi inom Pfizer formellt gett uttryck för i vårt “position paper” kring frågan (se länken http://www.pfizer.com/files/Pfizer_PIE_Overview.pdf ) samt även det svenska forskningsorganet Mistra. Mistra-Pharma-projektet har jag skrivit om redan tidigare på bloggen, den 14 maj. Jag rekommenderar er än en gång att titta in på deras hemsida (http://www.mistrapharma.se/) för att läsa om den svenska satsning som görs för att bättre förstå frågeställningen kring läkemedelsrester i miljön samt för att komma med förslag på relevanta åtgärder. Ett viktigt verktyg i detta arbete är också det initaitiv med miljöklassificering av läkemedelssubstanser som tagits av Läkemedelsindustriföreningen (LIF) i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting, Apoteket, Stockholms Läns Landsting och Läkemedelsverket. Detta världsunika initiativ beskrivs på http://www.fass.se/LIF/miljo/miljoinfo.jsp. I samarbetet ingår även IVL Svenska Miljöinstitutet (http://www.ivl.se/) som oberoende granskare av all den miljöinformation som företagen lämnar kring sina läkemdelssubstanser.
Läs och fördjupa er i denna fråga som är mycket viktig för oss inom läkemedelsbranschen. Hjälp oss inom branschen genom att delta i en dialog här på bloggen eller i andra forum. Av alla de olika miljöfrågor vi arbetar med så är detta den fråga där vi självklart bär vår största del av miljöansvaret. Det är ju våra substanser som dyker upp ute i vattenmiljön.
Pfizers miljö- och ansvarsblogg kommer att ta upp aktiviteter som vi själva gör inom ramen för det vi kallar ”ansvarsfullt företagande” men som i den vardagliga debatten ofta benämns CSR. Jag som bloggar heter Bengt Mattson och arbetar som CSR- och miljöchef på Pfizer AB. 