Skillnaden mellan medicin och gift – ”it is in the dose”

Patrick Moore var en av grundarna av Greenpeace i början av 70-talet. Han driver idag bolaget Greenspirit Strategies Ltd i Vancouver, i Kanada. Patrick M skrev en intressant artikel i The Washington Times nu i helgen. Han diskuterar där frågan kring läkemedelsrester i miljön, och gör kopplingar till den pågående diskussionen om ”take-back schemes”, dvs återlämningssystem för överblivna läkemedel, som pågår för fullt i Nordamerika. Det är värt att komma ihåg att den i USA rekommenderade hanteringen av överblivna läkemedel till för bara ett antal år sedan var ”spola ned läkemedlet i toaletten”. Patrick M:s budskap i artikeln är att man ska vara försiktig i att bygga upp kostsamma och energikrävande system, med en i hans tycke tveksam miljövinst. Han argumenterar starkt för i sin artikel att de risker som finns med de mycket låga koncentrationerna av läkemedelssubstanser ute i vattenmiljön absolut inte skall överdrivas. Att vi kan identifiera substanser ute i miljön betyder inte med nödvändighet att det finns en miljöeffekt:

”It’s important to note that, to date, no risk to human health from exposure to trace pharmaceutical compounds found in drinking water has been demonstrated in the scientific literature”

Värt att komma ihåg är dock att det nordamerikanska perspektivet vanligtvis just är eventuella risker för påverkan på människors hälsa medan vi här i Europa tydligare lyfter fram eventuella effekter på vattenlevande organismer. Men även med denna skillnad tycker jag att Patrick Moores artikel är läsvärd. Detta dels beroende på att den påtalar vikten av att balansera eventuella kostnader, energiåtgång och vikten av att ha tillgång till väl fungerande läkemedel med de risker som eventuellt kan finnas med läkemedelsrester i miljön, men dels också beroende på Patrick Moores egen bakgrund. Jag tycker alltid det är intressant när personer ger uttryck för åsikter som inte helt självklart överenstämmer med det förväntade!

Läs hans artikel och ta själv ställning till vilka åtgärder du tycker är lämpliga och rimliga att vidtaga för att hantera frågan kring läkemedel i miljön på ett ansvarsfullt sätt. Jag tycker personligen att vi inom Pfizer och övrig läkemedelsindustri agerar ansvarsfullt genom de olika initiativ vi medverkar i. Läs mer om Läkemedelsindustriföreningens arbete (www.lif.se) bland annat på fass.se. Du kan också läsa mer om hur olika intressenter ser på denna frågeställning exempelvis på www.mistrapharma.se, på Pfizers så kallade ”position paper” http://www.pfizer.com/files/Pfizer_PIE_Overview.pdf eller här på bloggen (se bland annat inlägget från den 8 oktober).

Jag har flera gånger framfört min åsikt att jag tycker vi skall ha respekt för den oro som läkemedelsrester i låga koncentreationer ute i miljön kan ge upphov till, men håller med om vikten av att ”ha balans i diskussionen”. För det är såklart sant som Moore säger: ”The difference between a medicine and a poison is in the dose”. Och eftersom dosen i vattendragen är låg så borde det betyda att vi för det absoluta flertalet av läkemedelssubstanser inte har ett giftproblem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *