Miljöpåverkan från läkemedel – vems huvudvärk?

Idag anordnade Stockholms Läns Landsting (SLL) ett seminarium på Hotel Rival i Stockholm om läkemedel och deras eventuella miljöeffekter kallat ”Miljöpåverkan från läkemedel – vems huvudvärk?”. Seminariet var mycket välbesökt, cirka 500 personer skulle jag tro – jättekul tycker jag att denna fråga engagerar så många! Det är enormt viktigt att denna fråga tas på allvar. Vi måste klarlägga de eventuella miljöeffekter som finns och gemensamt i samhället ta beslut på hur vi kan hantera dem.

Moderator för dagen var journalisten Charlotte Permell, för många känd från TV och inledningstalare var miljölandstingsrådet Gustav Andersson. De vetenskapliga inläggen gjordes av Joakim Larsson, från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs Universitet, Andreas Woldegiorgis, från IVL Svenska Miljöinstitutet AB, Åke Wennmalm, miljödirektör vid SLL och Berndt Björlenius, utvecklingsingenjör vid Stockholm Vatten AB, medan Helge Skoog och Peder Falk hade uppgiften att med improvisationsteaterns hjälp underhålla publiken, dock fortfarande på tenmat ”miljöpåverkan från läkemedel”. Jag måste säga att allihopa imponerade på mig!

Joakim Larsson

Joakim Larsson

Joakim, som förresten skall gratuleras för att Vetenskapsrådet för Medicin nyligen har erbjudit honom en 6-årig forskartjänst inom området ”Läkemedel och dess miljöeffekter”, hade till uppgift att beskriva kunskapsläget och de utmaningar som vi står inför. Han redogjorde för de resultat som påvisar att låga koncentrationer av många olika läkemedel återfinns ute i vattendrag i naturen. Koncentrationerna som är i storleksordningen miljarddels till miljondels gram per liter kan efter en enkel liknelse som jag brukar använda jämföras med ”en sockerbit i en 50-meters simbassäng”. Som Joakim dock påpekade betyder inte detta att det inte finns risker. Det är bland annat känt att fiskar ute i vattendrag där man påvisat relativt sett höga östrogenhalter helt klart har påverkats – hanfiskar feminiseras. Studier i lab-miljö tyder också på att det kan finnas fler vattenlevande organismer som kan komma att påverkas. Joakim sa dock att det behövs fortsatt forskning inom området för att eventuellt kunna klarlägga detta. I detta sammanhang nämnde han också vikten av att följa utvecklingen av MISTRA-Pharma-projektet (www.mistrapharma.se). Detta stora svenska initiativ har jag presenterat tidigare på bloggen, se bland annat inlägget den 14 maj. Joakim presenterade också sitt arbete med att kartlägga miljöeffekter från läkemedelstillverkning i Patancheru, Hyderabad, i Indien. 26:e juni beskrev jag kortfattat denna frågeställning på bloggen. Det är av allra yttersta vikt att alla producenter tar lika stor miljö- och social hänsyn oavsett var någonstans i världen produktion sker! Jag hoppas att de företag som tar dessa frågor på ett seriöst sätt, och dit räknar jag såklart Pfizer, ska lyckas kommunicera detta med sina intressenter och att de företag som ”tar otillbörliga genvägar i tredje världen” bestraffas. Jag tror att vi alla som deltog i seminariet idag är överens om detta!

Efter det mycket humoristiska avbrottet med Helge Skoog och Peder Falk tog Andreas över scenen. Andreas är den medarbetare på IVL som gör mycket av den vetenskapliga granskningen av allt det material som läkemedelsföretagen skickar in kopplat till miljöklassificeringen på www.fass.se. Detta initiativ har jag presenterat här på bloggen flera gången, bland annat den 2 oktober. Detaljerad information om initiativet som LIF (Läkemedelsindustriföreningen) tagit för att miljöbedömma de läkemedelssubstanser som finns på svenska marknaden finner ni på http://www.fass.se/LIF/miljo/miljoinfo.jsp.

Andreas Woldegiorgis

Andreas Woldegiorgis

Efter Andreas tog Åke över. Åke beskrev de olika åtgärder som kan vidtagas för att hantera situationen. Åkes budskap var mycket tydligt – vi kan inte vänta till dess att det är klarlagt med säkerhet vilka miljöeffekter som läkemedel kan ha, dvs redan innan miljöeffekter eventuellt sker i full skala ute i miljön måste vi ha agerat. Detta är att använda den så kallade ”försiktighetsprincipen”. Åke pratade dels om ”uppströmsåtgärder”, dvs i samarbete med oss inom industrin se vad vi kan göra. I detta sammanghang lovprisade Åke LIF:s initiativ med miljöklassificering på www.fass.se. Men Åke diskuterade också vad som kan göras inom hälso- och sjukvården mer specifikt samt de åtgärder som kan behöva vidtagas i reningsverken, dvs ”nedströms”. Detta sista ämne var sedan huvudpunkten för Berndts presentation.

Åke Wennmalm

Åke Wennmalm

Berndt Björlenius

Berndt Björlenius

Berndt redovisade olika teknologier som kan användas för att ta bort oönskade substanser, exempelvis läkemedelsrester, ifrån avloppsvatten. Stora delar av underlaget till Berndts presentation kommer från det arbete han och andra genomfört tillsammans med Naturvårdsverket kring Läkemedelsrester i avloppsvatten. Berndt påtalade att dessa tekniker utöver att de kan vara kostsamma även har en miljöpåverkan i sig eftersom de är energikrävande. För att samhället skall kunna ta de beslut som behövs kring evetuella uppgraderingar av de kommunala reningsverken med nya tekniker för att eliminera små, små mängder av läkemedelsrester är det mycket viktigt att de besluten grundas på riktiga underlag. Eftersom kostnadera är relativt stora, och olika miljöeffekter kan komma att behöva vägas mot varandra, är jag mycket glad att det fanns ett så stort intresse för seminariet idag. Detta borgar för att diskussionen förs vidare och att framtagandet av de behövliga beslutsunderlagen sker i en öppen och transperent dialog mellan olika kompetenser. Flera av föreläsarna under dagen påpekade att MISTRA-Pharma-projektet (www.mistrapharma.se) är mycket centralt i denna process. Utöver att titta på substansers eventuella miljöeffekter så ska MISTRA-Pharma också utvärdera olika reningstekniker.

En mycket intressant dag sammanfattades skickligt av Charlotte, som för detta ändamål även fick hjälp av två gymnasister från Danderyds gymnasium. De fick slutrepliken som ungefär lät på följande sätt: ”Snälla, gör det ni kan för att säkerställa att även kommande generationer har tillgång till rent och fint vatten!”. Detta är en uppmaning som jag är säker på att vi alla skriver under på – ska vi nå framgång måste vi alla samarbeta: myndigheter, forskare, industrin, användare och allmänheten!! Jag kan lova att vi inom Pfizer och övrig läkemedelsindustri inom LIF ska göra allt det vi kan för att få fram den kunskap som behövs och vidta de åtgärder som krävs för att säkra framtidens vattenkvalitet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *