Earth Hour 2010 – 3 dagar kvar

Clipore är ett Mistra-program inom klimat-policy-området. Clipore står för Climate Policy Research Program, ett forskningsprogram som arbetar med underlag till internationella förhandlingar om klimatfrågor. Clipore ska genom internationell klimatpolitisk forskning samt dialog med beslutsfattare bidra till utvecklingen av en hållbar och kostnadseffektiv internationell klimatpolitik.

Idag presenterades delar av Clipores forskning vid ett seminarium på Summit konferens i Stockholm där även personer med direkt inblick i COP15-mötets förberedelser, själva mötet i Köpenhamn, samt efterspelet deltog. Det var med stort intresse jag tog del av Lars-Erik Liljelunds, Fredrik Reinfelds klimatrådgivare samt ordförande i Clipores styrelse, perspektiv på Köpenhamnsmötet.

”Utkomsten från Köpenhamn blev inte det som vi inom EU önskade, men det var i ärlighetens namn förutsägbart med tanke på hur små framstegen hade varit förhandlingsmässigt sen mötet på Bali”

Lars-Erik berättade att EU utöver 2 graders-målet även ville få in i ett avtal att användningen av fossila bränslen skulle minska efter 2020 för att nå en global halvering till 2050. Som ni alla vet så blev endast 2 graders-målet kvar i överenskommelsen, men Lars-Erik tycker trots allt att överenskommelsen fungerar väl som en politiskt vägledning och att det har ett stort värde att över 100 länder idag har associerat sig till dokumentet. Och överenskommelsen medför att fler länder öppet kommer att ”mäta, rapportera och verifiera” (MRV-processen) sina utsläpp. Och till detta kanske något svaga ”top-down-verktyg” skall vi också väga in att reella insatser redan vidtages i en ”bottom-up-process”. Näringslivet, och medborgare, världen över har redan börjat omställningen av samhället. Det är Lars-Eriks tro att vi inom EU kommer att se mer än 30% minskningar av utsläppen av växthusgaser till 2020 oberoende av om EU:s mål blir 20 eller 30%. Och Lars-Erik konstaterade också att även utan ett multilateralt bindande legalt avtal så försöker många länder även utanför EU att ställa om till en ”low carbon economy”. Inget land vill vara helt beroende på import av fossila bränslen – energisäkerhet är en mycket stark drivkraft för alternativa energikällor. Det fördes på konferensen även en diskussion om skillnaden mellan ett legalt bindande avtal och en överenskommelse egentligen är så stor – vilka sanktioner har egentligen FN om någon bruter mot ett bindande avtal?

Nej, det kanske är som Bo Kjellén, som bland annat var svensk förhandlare för Kyotoprotokollet, säger: Det viktigaste med ett legalt bindande avtal är att det uppfattas som mer stabilt och långsiktigt av näringslivet, och att vi därigenom känner oss trygga med att spelreglerna är robusta.

Och att det görs mängder med klimatinsatser i näringslivet det vet vi ju alla. På konferensen lyftes exempel från en rad olika branscher: Järn- och stålindustrin, byggnadsindustrin, energisektorn och skogsindustrin. Ingen av de deltagande industrirepresentanterna verkade alltför bekymrade att Köpenhamnsförhandlingarna inte ledde fram till ett bindande avtal, initiativen fortsätter ändå på grund av andra drivkrafter än de rent politiska. Men trots det uttrycktes det en klar önskan om att få på plats robusta spelregler. De investeringar som görs, och då kanske främst inom riktigt energiintensiva branscher, är mycket dyra och långsiktiga. Man måste veta att resurserna satsas rätt!

Hur en mer långtgående överenskommelse eller ett avtal dock skulle kunna se ut är oklart. På vilken grund skall en fördelning av rättigheter eller börder fördelas mellan världens olika länder. Flera av forskarna, bland andra Thomas Sterner från Handelshögskolan i Göteborg och Björn-Ola Linnér från Linköpings Universitet, beskrev svårigheten med att skapa ett avtal som uppfattas som legitimt av alla olika parter. Skall ”utsläppsrätter” fördelas per capita eller via något annat nyckeltal, och hur mycket är vi i den industrialiserade världen skyldiga att betala till utvecklingsländerna för ”den skada som redan är gjord”? Nej, den politiska processen är nog allt annat än enkel, kanske är det så att vi ska ställa de stora förhoppningarna till klimatarbetet inom näringslivet istället och till de mängder med goda initiativ som utvecklas på ”politisk lokal nivå” i städer världen över som jag skrev om igår.

För er som vill läsa mer om Pfizer klimatarbete så rekommenderar jag att ni tittar följer denna länk samt läser vidare på bloggen imorgon (torsdag) och på fredag då jag tänkte beskriva vårt eget arbete i mer detalj.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *