Kategorier:
Vita Huset, Washington DC
När ni ser bilden av Vita Huset så är det kanske inte så svårt att gissa att jag är i Washington DC i USA. Jag deltog igår på seminariet “Sustainable Development of Pharmaceuticals” på den svenska ambassaden i Washington DC - House of Sweden. Seminariet utgör en del av ambassadens vårprogram kallat Health & Care och programmet för seminariet beskrev jag här på bloggen i fredags.
House of Sweden
Drygt 20 personer var inbjudna till seminariet, och de representerade såväl myndigheter, exempelvis US FDA (amerikanska läkemedelsverket), US EPA (amerikanska naturvårdsverket) och US GS (USAs geologiska undersökning), som NGO:s och tanke-smedjor (exempelvis Health Care Without Harm och Resources for the Future). På plats fanns även industrin, representerad av Pfizer och Kemwell (ett indiskt bolag med tillverkning bland annat i Uppsala).
Murray Lumpkin, från FDA (amerikanska läkemedelsverket) var seminariets moderator och han poängterade vikten av tillgång på rent vatten för ett hälsosamt liv. Av den anledningen är det såklart intressant att titta på hur läkemedel kan tänkas påverka kvaliteten på vatten. Men Murray bjöd även in till andra aspekter på läkemedel, miljö och en hållbar utveckling.
Jag var först av de tre presentationer som skulle utgöra bakgrund till diskussionen. Jag presenterade forskningsläget, exemplifierat med MistraPharma-projektet samt Stockholm Vattens stora läkemedelsprojekt. Efter mig gav Kirsten Lund-Jurgensen (Vice President Primary Care and Oncology Operating Unit, Pfizer Global Manufacturing and Chair of Pfizer’s Environmental Sustainability Council) en presentation av Pfizers Environmental Sustainability Program. Kirsten var noga med att påpeka att vi är långt från perfekta och att vi har en lång bit kvar på vår gröna resa, men presentationen får ses som ett utmärkt exempel på “things that need to be addressed” och att “Pfizer has the right approach”. Styrkan i detta program stärker mig såklart i det fortsatta arbetet, såväl på hemmafronten i Sverige som internationellt!
Christina Åkerman, generaldirektör på Läkemedelsverket (LV), beskrev sedan LV:s syn på en hållbar utveckling. Hon poängterade än en gång att “clean water is a prerequisite for public health” och vikten av mer forskning och utveckling inom området “läkemedel och miljö”. Hon kommenterade kort om LV:s regeringsuppdrag kring ökade miljökrav på läkemedeltillverkning (somjag har kommenterat tidigare här på bloggen) samt informerade oss alla om att EU parlamentet i förra veckan uttalade sig i positiva ordalag om att införa miljöperspektivet i farmakovigilans (”eco-pharmacovigilance”). Christina ser detta som ett tecken på att det rör på sig även regulatoriskt inom EU. Hon avslutade sedan med att tydligt klargöra att vi behöver hantera allt detta i samverkan. Både en samverkan mellan olika intressenter i de olika länderna, men också i samverkan mellan olika länder. Och detta seminarium var naturligtvis ett utmärkt exempel på dylik samverkan. Och den samverkan forsätter, redan imorgon träffas exempelvis LV och FDA för fortsatta diskussioner kring detta tema. Självklart kommer vi inom industrin också att fortsätta detta samarbete. För det finns många frågor att hantera…
- De rent regulatoriska frågorna, dvs vad skall regleras och i vilket regelverk hör det hemma? Hur ställer vi läkemedelslagstiftning mot den rena miljölagstiftningen?
- Marknadsmodeller och förmånssystem. Vi hade en intresssant diskussion kring “HTA (health technology assessments) samt pricing and reimbursement”. Vilka incitament kan finnas för de läkemedelsbolag som “blir gröna” och som tillhandahåller “gröna produkter”? Och hur skall en grön produkt egentligen definieras? Hur väger vi olika miljöaspekter mot varanda (utsläpp från tillverkning, grön design på substansen, grön förpackning, miljösmarta logistiklösningar och så vidare)?
- I USA är också frågan kring överblivna läkemedel fortfarande mycket het. Det finns inte system på plats för att ta hand om “un-used medicins”. En frågeställning som vi i Europa, och definitivt i Sverige, nästan glömmer bort, den känns omhändertagen… Vi kom också in på ytterligare en intressant skillnad i systemen i USA och Europa. I USA levereras läkemedel i stora bulkförpackningar till apoteken och där räknas sedan antal tabletter och dylikt upp och läggs i burkar som ges till respektive patient när de kommer in med receptet. Står det trettio tabletter på receptet så är det 30 som läggs i burken. Här hemma levereras som ni vet läkemedel färdigförpackade till apoteken från industrin. Vilken hantering är bäst? Vilket ger den minsta miljöbelastningen? Ingen av de närvarande visste om det någonsin har gjorts en jämförelse. Låter som något man bör titta på, och då såklart inte enkom ur ett miljöperspektiv.
- Hur kan samhället säkerställa att inte produktion som görs på ett ansvarsfullt sätt konkurreras ut av “oseriösa aktörer”? Hur sätter vi ett pris på miljön? Agneta Bergvall från Kemwell i Uppsala, som är en tredje-parts tillverkare till flera av de stora läkemedelsbolagen påtalade vikten av att det inte finns en orättvis konkurrensfördel för mindre nogräknade aktörer i länder som inte “håller så hårt på miljölagstiftningen”.
- Det svenska miljöklassificeringssystemet lyftes fram som ett bra exempel på hur kunskap och information kan spridas till olika intressenter, och hjälpa till att utgöra grund för kloka val. Ni kan läsa mer om Läkemedelsindustriföreningens (LIF) inititiv att miljöklassificera läkemedelsubstanser via denna länk.
Sammanfattningsvis en bra diskussion och ett mycket bra initiativ från den svenska ambassaden samt från Läkemedelsverket. Stort tack speciellt till Christina Åkerman (GD på LV) och Charlotte Unger (miljöchef, LV). Låt oss nu se till att vi fortsätter diskussionerna i samma goda samverkansanda! Att god samverkan kan leda oss i rätt riktning kan väl Washington monumentet få illustrera.
The only way is up!
Jag tror också att det är hög tid att upprepa mitt gamla mantra:
…För övrigt anser jag att hälsa bör finnas med på schemat…
Vi behöver inte bara god samverkan för att lösa framtidens utmaningar, utan också ökad kunskap och medvetenhet!
Pfizers miljö- och ansvarsblogg kommer att ta upp aktiviteter som vi själva gör inom ramen för det vi kallar ”ansvarsfullt företagande” men som i den vardagliga debatten ofta benämns CSR. Jag som bloggar heter Bengt Mattson och arbetar som CSR- och miljöchef på Pfizer AB. 