Pfizers miljö- och ansvarsblogg

Höstlov - vilken bra idé

Kategorier:

När jag gick i skolan på 70-talet var hösten en lång, och mörk, termin utan några ledigheter. Nu för tiden finns dock höstlovet. Jag har tidigare år inte tagit ledigt och rest iväg med min son Christoffer, men i år har vi tagit chansen. Jag har precis kommit hem från Oslo och flyger imorgon iväg till Paris för resten av veckan. Härligt - även om Christoffer och jag därmed nog har använt vår beskärda del av “rese-koldioxid” för detta år…

Vad jag missar denna vecka då jag är ledig är finalen av bröstcancer- och Rosa Bandet-månaden. Vi har sedan i fredags lyst upp vårt kontor i Silverdal i rosa för att påminna dels alla våra egna medarbetare men också alla som ser kontoret att det nu närmar sig slutet på Rosa-bandet kampanjen för detta år.

Ni som är hemma i Sverige ska förstås titta på Rosa Bandet galan på TV 3 på torsdag klockan 20.00. Surfa dock redan nu in på Cancerfonden och på Rosabandet-sidan för att vara med och stödja forskningen!

Grön kommunikation

Kategorier:

Idag anordnade NMC (Näringslivets Miljöchefer) ett rundabordsmöte om Grön kommunikation. Presentatörer var Victoria Olausson - författare och aktuell med boken “Grön kommunikation, hur du bygger värde för varumärket och världen” - och Mattias Rådström, PR-chef på Electrolux.

Victoria Olausson

Victoria gav oss först en bakgrund till grön kommunikation. Hennes utgångspunkt till ”grönt” och hållbar utveckling går att finna i Robert W Kates definition av hållbarhet:

“Hållbar utveckling är inte ett svar eller tillstånd utan en dialog och process som kräver arbete, kompromisser och vilja till förändring”

Med den definitionen är det inte konstigt att kommunikation blir en central del i arbetet! Victoria diskuterade vad som kännetecknar de företag hon kallar 3.0-företag. Detta är företag som är visionära, de lever som de lär och varumärket byggs inifrån och ut samt de skapar relationer och dialog och berättar sin historia på ett snyggt, attraktivt och interaktivt sätt. 3.0-företagen skiljer sig från 1.0-bolagen (”den första generationens miljöarbete: lagstyrt”) och 2.0-bolagen (”den andra generationens miljöarbete där det fortfarande betraktas som en kostnad även om man tar flera frivilliga steg såsom ISO 14001-certifiering”). 3.0-företagen ser hållbarhet som en positiv drivkraft som utgör en grund för verksamhetens strategi och som genomsyrar hela verksamheten. Vilka är då 3.0-företagen idag? Victoria gav ett antal exempel på företag som hon tycker kvalar in i “högsta serien”: Scandic, Max, the Body Shop, Patagonia, Saltå Kvarn, Ben and Jerry’s och Toyota. Ja, det är väl bara att surfa in på deras hemsidor och ta del av deras visioner, verksamhetsidéer och naturligtvis deras ”gröna kommunkationsidéer” och låta sig inspireras! För visst vore det kul att få se sitt eget företag bland dessa förebilder…

Mattias Rådström

Mattias beskrev sedan hur ett multinationellt storföretag som Electrolux (60 000 anställda, med verksamhet i 150 länder och en omsättning på 105 miljarder SEK) ser på hållbarhet och hur de kommunicerar kring hållbar utveckling. Mattias var väldigt tydlig i att deras miljöstrategier alltid bygger på att Electrolux är ett vinstdrivande företag - “vi är ingen ideell organisation, och det måste man våga vara ärlig med”. Mattias gav mängder med exempel på att såväl företaget som miljön kan stå som vinnare. I deras strategi som bygger på att utveckla och sälja resurssnåla produkter, samt såklart se till att tillverka dem på ett miljömässigt och ansvarstagande sätt, är kommunikation enormt viktigt. De lägger en enorm kraft på att skapa en medvetenhet bland allmänheten om energieffektiva produkter. Allmänheten kan minska sin energianvändning genom att byta sina vitvaror och andra hushållsmaskiner mot mer miljöanpassade sådana. Både miljön och Electrolux står som vinnare. Förhoppningsvis även kunden som ju får en lägre energifaktura.

Låt er inspireras av Electrolux arbete med att genom ökad medvetenhet hos potentiella kunder, öka sin försäljning. Besök dels deras Sustainability-huvudsida, deras websida om klimatpåverkan samt den om vatten. Det är bara att bocka och buga - riktigt snyggt!

Mattias var helt övertygad om att konsumenternas miljömedvetande och krav på socialt ansvarstagande har kommit för att stanna. Hållbarhet kommer mer och mer bli som en självklarhet på samma sätt som förväntan på att en produkt håller rätt kvalitet. Produkterna skall helt enkelt vara tillverkade med låg miljöpåverkan och under acceptabla arbetsförhållanden, inte innehålla farliga kemikalier samt vara energieffektiva. I fallet Electrolux och hushållsmaskiner påtalade Mattias att Energimärkningen av produkter har varit enormt viktigt för att kommunicera produkternas miljöprofil till konsumenterna. Det är klart att inte alla erfarenheter från hushållsmaskiner kan överföras direkt till läkemedelsmarknaden. Men självklart kan vi ta med oss mycket från Electrolux berättelse. Miljöklassificeringen av läkemedelssubstanser som Läkemedelsindustriföreningen (LIF) tagit fram är ett steg att tydliggöra för kunder och kunsumenter hur en del av en produkts miljöprofil ser ut. Självklart kommer aldrig miljöprestandan för en läkemedelsprodukt bli lika betydelsefull för val av produkt som den exempelvis kan bli för en hushållsapparat. Produktens medicinska effekt är avgörande, och i de fall inget likvärdigt preparat finns att tillgå, kan inte en mindre medicinskt lämpad produkt bli aktuell bara för att den är “grönare”. Men i valet mellan annars helt likvärdiga läkemedel är det såklart rimligt att miljöhänsyn vägs in tillsammans med pris och andra parametrar.

Miljöpåverkan från en läkemedelsprodukt är också mer mångfacetterad än från ett kylskåp eller en diskmaskin. I de senare fallen är energianvändningen i användarfasen helt dominerande när miljöprofilen skall rankas. I läkemedelsfallet kan miljöparametrar i från såväl tillverkning, transporter, förpackningar och avfalls- och avloppshantering vara dominerande. Ett brett spektra av olika produkter kan ge olika svar på frågan var den största miljöpåverkan kan tänkas finnas. I Pfizers fall kan detta exemplifieras med att vi i hela vår globala verksamhet jobbar såväl med energi- och klimatfrågor, vattenfrågan som såklart inkluderar Pharmaceuticals in the Environment, utsläpp från fabriker och sanering av gamla fabrikstomter, green chemistry, som leveranskedjan.

Klaus Kümmerer, vinnare av Recipharms miljöpris

Kategorier:

Igår tilldelades Professor Klaus Kümmerer, från Universitetet i Freiburg, Recipharms International Environmental Award. För att fira detta anordnade Näringslivets Miljöchefer (NMC) ett möte där Klaus gav en presentation kring “Green and Sustainable Pharmacy”.

Klaus K, vinnare av Recipharms miljöpris

Klaus gav i inledningen av sitt anförande en förklaring till skillnaden mellan “Green Pharmacy” och “Sustainable Pharmacy”. “Green Pharmacy” pratar ofta i termer av att minska användningen av farliga kemikalier, medan “Sustainable Pharmacy” går längre och försöker helt eliminera användning av, och bildandet av, farliga substanser. “Sustainable Pharmacy” syftar också till att eliminera såväl hälso-, säkerhets- som miljöproblem redan vid källan, och “sustainability” betyder också att socio-ekonomiska frågeställningar skall lyftas in i diskussionen.

Klaus gick sedan något mer i detalj in på olika exempel på hur läkemedelshanteringen i samhället kan bli mer långsiktigt hållbar, dvs en rad förslag på hur “Sustainable Pharmacy” kan bli verklighet. Klaus tittade in i olika delar av läkemedelsflödet - från vaggan till graven:

- Råmaterial: Behovet av att gå ifrån petroleumbaserade substanser till förnyelsebara sådana.

- Syntes: Jobba med “grön kemi”, dvs miljöanpassade lösningsmedel, kalatys, biosyntes och så vidare. Extra kul tycker jag såklart att det var att Klaus gav uppmärksamhet till Pfizers Green Chemistry Solvent Guide.

- Tillverkning: Vanligtvis är utsläppen begränsade från läkemedelstillverkningen, men det finns undantag vilket exempelvis Joakim Larsson har visat med sina resultat från Indisk läkemedelsindustri. Läs mer om det i tidigare inlägg här på bloggen. Vikten av att rena vid källan påtalades flera gånger av Klaus, men kanske än viktigare att designa om processerna så att inte föroreningar som måste renas bort med dyra och energikrävande reningssteg uppstår över huvud taget. Klaus påpekade också behovet av att jobba med förpackningslösningar som använder både mindre material och som upptar mindre volym.

- Distribution, marknadsföring och försäljning: Att det finns miljöbelastande steg i distributioskedjan torde inte vara överraskande för någon, men Klaus påtalade även att man kan hitta besparingar i marknadsföring och försäljning. Visst kan man hålla med honom om att det är hög tid att gå ifrån mycket av de klassiska informationskanalerna som kräver papper och trycksvärta och bättre utnyttja modern IT-teknik.

- Användning: En av de uppenbara frågeställningar som hela sektorn behöver arbeta med är förstås det faktum att 10 - 35 %, enligt de uppskattningar som Klaus redovisade, av alla läkemedel som expedieras aldrig kommer till användning. En produkt som inte används borde förstås inte ha tillverkats och hanterats i alla led…

- Avfalls- och avloppshantering: Klaus kom tillbaka till sin diskussion kring att avancerade tekniker för att ta hand om fast avfall och våra avlopp med läkemedelsrester förvisso existerar, men att de kan både vara dyra och energikrävande. “Sustainable Pharmacy” kräver som sagt var att vi hittar processer som eliminerar miljöpåverkan “så tidigt som möjligt i kedjan”. Ett självklart arbetssätt är då att försöka skapa substanser och produkter som är lättnedbrytbara. Klaus kastade fram idén att man för att ytterligare stimulera industrin i sökandet efter “gröna och hållbara lösningar” så skulle man kanske kunna förlänga patenttiden på en läkemedelssubstans som är lättnedbrytbar och i övrigt inte lämnar ett betydande “miljö-fotavtryck”. Intressant tanke såklart!

Slutligen vill jag också tacka Klaus för att han flera gånger gav beröm till LIF:s (Läkemedelsindustriföreningen) initiativ med att på Fass.se miljöklassificera läkemedelssubstanser samt för att han lyfte fram MistraPharma-projektet. Stimulerande att en av de dominerande forskarna i världen inom området följer de svenska initiativen och projekten så nära. Ett gott betyg tycker jag!

Planetary Boundaries

Kategorier:

Igår på ett seminarium arrangerat av Tällberg Foundation presenterade Johan Rockström från Stockholm Resilience Center och Katherine Richardson, Köpenhamns Universitet, den artikel som de och ett stort antal ytterligare författare publicerade i Nature den 24 september: “A safe operating space for humanity“.

Det är ett enormt imponerande arbete. Rockström och medförfattarna har identifierat ett antal vad de kallar planetary boundaries som inte får överskridas om vi vill vara säkra på att inte orsaka miljöskada som kan minska mänsklighetens möjligheter att existera och utvecklas på vår planet.

Rockström och de 9 boundaries

Tre av de nio kopplade boundaries har vi tyvärr troligen redan överskridit… Klimatpåverkan, vår påverkan på kvävecykeln samt hastigheten med vilken den biologiska mångfalden går förlorad. För flera av de övriga är kunskapen fortfarande för liten för att vi säkerligen skall kunna visa att vi är på “den säkra sidan”. Det starka med initiativet är dock inte att vi nu kan påvisa att vi har överskridit eller inte överskridit en gräns utan att Rockström och medförfattarna faktiskt presenterar tydliga siffror på var dessa gränser ligger. Detta kan såklart nyttjas inte bara i en fortsatt vetenskaplig diskussion utan också utgöra ett viktigt inspel till den politiska diskussionen. Vad behöver göras för att vi inte skall “tippa över”.

Rockström visar var vi är idag

Seminariet var skickligt upplagt där vi efter Rockströms och Richardsons presentation fick höra Anders Wijkman, vice ordförande på Tällberg Foundation och med en lång politiska karriär bakom sig, ge sitt perspektiv på vad som måste göras. Anders kommentarer togs sedan vidare i paneldebatten där bland andra Maria Wetterstrand, språkrör Miljöpartiet, Björn O. Nilsson, VD IVA, och Elaine Weidman, Sustainability och Corporate Responsibility på Ericsson, deltog.

Flera tydliga krav på åtgärder preenterades:

- “Rethink business models”

- “Rethink growth”, det måste finnas ett bättre mått på utveckling och tillväxt än BNP…

- “Resource efficiency”

- “Rethink Global Governance”, inte alltid säkert att nationernas enskilda suveränitet för denna typ av beslut gagnar helheten… Politiskt och demokratiskt ett intressant perspektiv…

Jag tycker Rockströms kommentar “The risks facing us are so big, and the time we have is so small…” säger mycket om nödvändigheten att vi lyckas i arbetet att ta kontrollen. Klimatförhandlingarna i Köpenhamn är bara ett första steg… Och kanske är klimatfrågan nästan den enklaste - där vet vi åtminstone vad som behöver göras och flera tekniska alternativ finns redan framtagna. Vad gäller flera av de andra hoten är kunskapen så mycket mindre…

Läkemedelsrester i avloppsvattnet

Kategorier:

I Västerbottens-Kuriren finns idag en artikel med titeln “Tamiflu går rakt ut i naturen“. Artikeln lyfter upp frågeställningen kring huruvida rester av influensaläkemedel skulle kunna tänkas bidraga till ökad risk för resistensutveckling:

“Influensaläkemedlet Tamiflu går nästan opåverkat genom kroppen och fastnar inte heller i reningsverken. När det kommer ut i vattendrag kan fåglar som bär på virus få i sig det, vilket ökar risken för att influensavirus utvecklar motståndskraft mot läkemedlet.”

Västerbottens-Kuriren diskuterar frågan med miljökemisterna Hanna Söderström och Jerker Fick. De båda forskarna har tidigare dels tittat på det vatten som kommer ut från reningsverket på Ön i Umeå, dels samarbetat med forskare i Kyoto i Japan som gjort mätningar av halten influensaläkemedel ut från reningsverk under influensasäsongen. Koncentrationerna av läkemedlet var betydligt högre under influensasäsongen. Efter influensan fann man inga rester alls i floden utanför reningsverket. Jerker och Hanna ställer upp hypotesen att under en pågående pandemi såsom den orsakad av H1N1 (dvs “svininfluensan”) skulle djur som lever utanför reningsverken kunna exponeras för sådana mängder av influensaläkemedel att en resistensutveckling kan ske. Huruvida detta är riktigt eller inte är svårt att säga - Hanna och Jerker fortsätter att studera denna hypotes.

Det finns ett intressant perspektiv som denna artikel väcker hos mig. Jag har här på bloggen flera gånger hänvisat er till den miljöklassificering av läkemedelssubstanser som initierats av Läkemedelsindustriföreningen (LIF) och som presenteras på Fass.se. Om man tittar på den miljöklassificering som finns publicerad för influensaläkemedlet i Väterbottens-Kurirens artikel så är såklart resultatet “försumbar miljörisk” baserad på en användning som kanske inte motsvaras av läget under en pågående pandemi. Men än en viktigare synpunkt att förstå är att risken för resistensutveckling” INTE finns med i beräkningen av den miljöfara (så kallade PNEC-värdet) som ligger till grund för riskbedömningen.

De två aspekter som jag vill påtala är dels som sagt var att risken för resistensutveckling inte finns med i vår miljöklassificeringsmodell samt att klassningen baseras på “normalläge”, inte pandemi. Men i det specifika fallet med influensaläkemedlet så är den goda nyheten att de rent ekotoxikologiska riskerna även under en pandemi torde vara försumbara. Risken beräknas genom att PEC (”predicted environmental concentration” - uppskattas genom att vi tittar på vilken koncentration som skulle kunna återfinnas i vattendragen om all substans som säljs under ett år kommer ut i miljön) jämförs med PNEC (”predicted no effect concentration” - vilken nivå är “säker” för vattenlevande organismer). I detta fall finner vi att PEC/PNEC = 0.0007/100 = 6.90 × 10 –7. Detta beyder att även om användningen mångdubblas torde vi inte nå upp i en PEC som är större än den “säkra koncentrationen”, dvs PEC/PNEC skulle fortfarande vara mindre än 1.

Men som sagt var, resistensutveckling är ett helt annat kapitel…