Kategorier:
Igår publicerade Ingrid Stenberg, redaktionschef på Läkemedelsvärlden, ett inlägg på sin blogg kring utsläpp av läkemedelssubstanser vid tillverkning i utvecklingsländer. Ingrid tycker sig se en viss förändring i hur industrin förhåller sig till de rapporter om utsläpp i tredje världen. Han baserar det delvis på uttalanden från AstraZenecas globala miljöchef Alan Horowitz som gjordes på den konferens som AstraZeneca genomförde i Kina nyligen och som Ingrid också har kommenterat på www.lakemedelsvarlden.se.
Såväl i samband med AstraZenecas konferens i Kina som vid Läkemedelsverkets, Läkemedelsindustriföreningens och IVL:s seminarium den 29 april fördes diskussioner om vilka åtgärder som bör vidtagas, varav en av idéerna handlar om att införa miljökrav i det globala regelverket GMP (Good Manufacturing Practice). Som Ingrid mycket riktigt påpekar i sitt senaste blogginlägg så tycker jag att det är viktigt att inte diskussionen fastnar i “ska miljökrav införas i GMP eller inte?”. Det finns för- och nackdelar med lagstiftning, ett av problemen är vanligtvis att lagstiftning tar tid, och det gäller framförallt när vi pratar om förändringar i globala regelverk. Vad görs, och vad mer behöver göras, nu i ett kortare perspektiv? Jag hoppas att det regeringsuppdrag som ligger på Läkemedelsverket gällande tillverkning av läkemedelssubstanser
“Läkemedelsverket ska efter samråd med Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen kartlägga möjligheterna att skärpa miljökraven vid tillverkning av läkemedel och aktiv substans till läkemedel, nationellt och internationellt. Möjligheter till lagstiftning såväl som frivilliga branschinitiativ och/eller globala initiativ på FN-nivå bör undersökas. Alternativa handlingsvägar bör föreslås och Läkemedelsverket bör förorda någon av dessa. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet/Miljödepartementet senast den 31 december 2009.”
belyser alternativ till lagstiftningsverktyget. En viktig aspekt är såklart marknadsmodeller, det vill säga hur offentlig upphandling och andra system på läkemedelsmarknaden, kan “belöna the good guys”. På samma sätt som inom alla andra branscher så är det såklart så att krav från konsumenter och andra intressenter påverkar industrin och vanligtvis skapar mängder med initiativ för att ett bolag ska stärka sin konkurrenssituation. På en sådan marknad är det ofta så att inte alltid den absolut billigaste produkten vinner… Vilka är då “the good guys”? Jag vill hävda att flera av de större läkemedelsbolagen har goda förutsättningar att rankas som goda exempel. Vi har i många år arbetat aktivt med program där vi genomlyser kvalitets- och miljöaspekter hos de företag som vi kan tänka oss inleda samarbeten med. De företag som antingen direkt uppfyller de krav som bland annat uttrycks i vår “code of conduct“, eller ligger tillräckligt nära för att i samarbete med oss höja sig till den nivån, kan bli aktuella för samarbeten. Inom ramen för dessa samarbeten genomförs sedan regelbundna inspektioner. Eftersom vi liksom alla andra stora läkemedelsbolag har många leverantörer så är det dock viktigt att komma ihåg att vi tvingas prioritera hur ofta, samt hur detaljerat, inspektioner genomförs. Så det finns fungerande program på plats, även om jag är den första att erkänna att de kan förbättras. Genom samarbeten mellan de olika läkemedelsbolagen, exempelvis via “The Pharmaceutical Supply Chain Initiative“, kan exempelvis effektiviteten i dessa program ökas.
Vad som är viktigt att komma ihåg när vi diskuterar en fråga som utsläpp från läkemedelstillverkning i utvecklingsländer är att de stora, välkända bolagen såsom Pfizer har sitt varumärke att skydda. Ni kan förlita er på att vi redan har program på plats och kommer försöka ytterligare förbättra våra insatser för att inte riskera att varumärket svärtas ner. Denna starka drivkraft finns ofta inte hos de mindre, okända aktörerna. Tyvärr är det dock så att vi inte har ett “trollspö” som gör att vi kan förändra allt till perfektion på kort tid, men genom att den forskande läkemedelsindustrin allt tydligare fokuserar en närvaro på tillväxtmarknader såsom Indien är jag övertygad om att situationen kommer förbättras över tid - detta oberoende av om de stora bolagen har en direkt koppling till den typen av utsläpp som Joakim Larsson och andra forskare har beskrivit, eller endast en in-direkt koppling genom vår blotta närvaro i Indien.
Rent vatten - en bristvara redan idag, låt oss se till att inte utsläpp från industrier och andra verksamheter smutsar ner de vattendrag som finns! Vi har alla en roll att spela i det arbetet. Ett viktigt steg i detta är såklart Läkemedelsverkets regeringsuppdrag som skall slutföras under hösten. En första glimt av de slutsatser som kommer att dras lär nog komma att redovisas på den miljökonferens som Läkemedelsverket genomför inom ramen för det svenska ordförandeskapet i EU den 10 - 11 novermber.
Pfizers miljö- och ansvarsblogg kommer att ta upp aktiviteter som vi själva gör inom ramen för det vi kallar ”ansvarsfullt företagande” men som i den vardagliga debatten ofta benämns CSR. Jag som bloggar heter Bengt Mattson och arbetar som CSR- och miljöchef på Pfizer AB. 