Möte i Kalmar om läkemedel och miljö
Igår träffade jag politiker, tjänstemän, forskare och andra intresserade från Kalmar i en diskussion om läkemedelsrester i miljön. Samtal har förts mellan bland andra mig och landstingsrådet Ann Hellenborg en längre tid och diskussionerna har intensifierats under senaste månaden till följd av en artikel i tidningen Barometern om läkemedelssubstanser, några av dem narkotikaklassade, i vattenmiljön i Kalmar. För ytterligare information om läkemedel i miljön rekommenderar jag er att läsa två tidigare inlägg här på bloggen (från 12 november respektive 8 oktober).
Ann Hellenborg på Stora Torget
Ann som utöver att vara ansvarigt miljölandstingsråd även har ansvaret för primärvården i Kalmar Län har tycker jag en mycket förståndig hållning till frågan om läkemedelsrester i miljön. Hon förstår att vi är många aktörer som måste samarbeta och utbyta erfarenheter för att vi dels ska förstå omfattningen av problemet - “hur farligt är detta?” - samt vad som kan behöva göras. Vikten av samarbete betonade Ann även i den intervju som Sveriges Radio “Smålandsnytt” gjorde under gårdagen, dels med Ann och dels med mig. För att se inslaget följer ni länken in på www.svt.se och klickar sedan på “Regionala nyheter” under arkivet “Nyheter, sport och väder” och sedan på Smålandsnytt. Där hittar ni inslaget “Läckande läkemedel diskuterades”.
Hela dagen andades en vilja till samarbete. Alla aktörerna i frågan har olika kompetenser, ansvar och uppgifter att bidra med. Självklart har vi inom industrin ett huvudansvar för att redovisa miljörisker med våra produkter och substanser. Detta gör vi bland annat genom miljöklassificeringen på www.fass.se. Denna satsning har jag beskrivit här på bloggen tidigare (se bland annat 2 oktober). Vi får här även en stor hjälp av forskningsprogram såsom Mistra-Pharma. En av frågorna som diskuterades under dagen var behovet av “bättre, mer relevanta, miljödata”. Det som efterfrågas här är lång-tids ekotoxikologiska data. Detta har vi väldigt lite av idag. De flesta av våra tester leder fram till så kallade akuta giftighetsdata. Inte riktigt relevant med tanke på de mycket låga koncentrationer som finns ute i miljön. Ny data är på gång att genereras men det kommer ta lång tid innan det finns på plats för atta substanser. Detta gäller i allra högsta grad för de substanser som funnits på marknaden länge, och där patenträttigheterna har gått ut. Vem ska då finansiera de dyra studier som behöver göras - det bolag som en gång tog fram läkemedlet eller de bolag som idag har de stora marknadsandelarna med sina “lågpris-kopior”?
Och när väl data finns på plats - vilka åtgärder är det som eventuellt behöver vidtagas? Jag tror personligen att vi kan behöva jobba såväl “uppströms” som “nedströms”. Uppströms betyder att vi inom industrin gör det vi kan för att miljöanpassa substanserna, att hälso- och sjukvården gör det de kan för att säkra en “ansvarsfull förskrivning”. Rätt medicin, till rätt patient, vid rätt tillfälle. Lika självklart som det är att det inte skall skrivas ut för mycket läkemedel, så skall det inte heller skrivas ut för lite läkemedel. Patienter i behov av behandling skall alltid få den bästa möjliga terapin. Finns det fler läkemedel med samma medicinska effekt är det dock naturligt att miljöprestanda är en av de andra aspekter som vägs in i läkemedelsvalet.
Jag tror dock personligen att det kommer ta tid innan vi har all den kunskap som behövs för att bedömma riskerna fullt ut, och självklart ännu längre tid innan vi vidtagit alla de åtgärder som eventuellt kan komma att behövas. Det är viktigt att påpeka att jag anser risken för akuta hälsorisker med läkemedel i miljön vara obefintlig idag, men ingen kan med garanti säga att detta gäller om ett antal år. Kunskapen ökar hela tiden och vi måste följa med i vår dialog. Att det kommer ta lång tid innan “allt är på plats” framgår av det radioinslag som var med på Sveriges Radio Kalmar igår. Du kan lyssna på inslaget via länken www.sr.se/kalmar/ Inslaget kallas “Knark i vattnet i flera år till”, vilket jag kanske kan tycka är en något väl dramatisk titel…
Erik Lexne interjuvas
Ett intressant perspektiv som lyftes upp under dagen är vikten av att tillse att de eventuella åtgärder som behöver vidtagas verkligen är kostnadseffektiva och nödvändiga. Det får inte bli så att åtgärderna driver på kostnaderna för läkemedel på ett sätt så att tllgången på dem blir “en klassfråga”. Detta lyftes fram på ett övertygande sätt av Erik Lexne, ordförande i läkemedelskommittén. Erik interjuvas på bilden ovan av Barometerns journalist - det kommer nog en uppföljande artikel i Barometern inom ett par dagar. Åsikten att de patienter som behöver läkemedelsbehandling också ska kunna få den, är vi självklart många som delar. Detta betyder att de insatser som samhället kan behöva vidta “uppströms” respektive “nedströms” skall vara väl genomtänkta. Läkemedel är en fantastisk tillgång för samhället, låt oss alla göra vad vi kan för att försökra att vi har den tillgången med oss också in i framtiden. Inom läkemedelsindustrin ska vi ta ansvar för att se till att nödvändiga data kommer fram så att vi kan göra rimliga miljöriskbedömningar av våra läkemedelssubstanser. Vi behöver också bättre kunna beskriva övriga miljöaspekter, såsom förpackningar och transportbehov etc, för att kunna göra bedömningen av ett läkemedels totala miljöbelastning. Detta är information som politiker och tjänstemän inom hälso- och sjukvården samt andra delar av samhället behöver väga in i sina beslut. Viktigt dock att inte tappa bort aspekten med att samhället ska kunna garantera att en patient får den bästa tillgängliga behandlingen.
Tack Ann för ditt initiativ och låt oss se till att vi fortsätter satt driva arbetet i god samförståndsanda. Det är enda sättet att säkerställa framgång!
Pfizers miljö- och ansvarsblogg kommer att ta upp aktiviteter som vi själva gör inom ramen för det vi kallar ”ansvarsfullt företagande” men som i den vardagliga debatten ofta benämns CSR. Jag som bloggar heter Bengt Mattson och arbetar som CSR- och miljöchef på Pfizer AB. 