Diskussioner om läkemedel och miljö hos LMI i Oslo

LMI

Idag har jag varit i Oslo och diskuterat läkemedel, miljö och offentlig upphandling. LMI:s (den norska läkemedelsindustriföreningen) miljögrupp hade bjudit in mig för att jag skulle berätta om de erfarenheter vi har av arbetet med läkemedel och miljö generellt sett globalt, i Europa och i Sverige. Självklart kom det upp frågor gällande överblivna läkemedel där det för närvarande pågår ett spännande initiativ på de norska apoteken (se ryddskapet.no).

Rydd skapet

Vi pratade också om miljöklassificeringen av läkemedelssubstanser på Fass.se (som håller på att implementeras även i norska Felleskatalogen)

Felleskatalogen

Huvudparten av min presentation och diskussionerna handlade dock om utsläpp av läkemedelssubstanser i tillverkningskedjan.

Specifikt ville de ta del av mina erfarenheter och reflektioner gällande hållbarhetskrav i den offentliga upphandlingen (ett ämne jag har skrivit om ganska många gånger här på bloggen). I anledning av detta ämne hade LMI också bjudit in ansvariga organisationer för offentlig upphandling av läkemedel och medicinsk teknik i Norge (bland annat HINAS).

Jag tyckte det blev väldigt bra diskussioner. Vi hade en gemensam syn på många frågeställningar. HINAS var också bra uppdaterade på hur vi jobbar i Sverige med detta redan innan eftersom det finns en etablerad dialog med bland andra Pauline Göthberg (nationell samordnare i Sverige för ansvarsfull upphandling).

Jag tryckte såklart på flera av ”mina käpphästar” i diskussionerna om hållbarhetskrav och offentlig upphandling:
- vi välkomnar hållbarhetskrav i upphandlingen, men de måste följas upp.
- en god hållbarhetsprestanda måste också ses som en positiv kvalitetsparameter, och ”belönas” av den upphandlande parten
- hållbarhetskraven måste vara på en relevant och rimlig nivå, blir de alltför detaljerade ökar komplexiteten enormt för såväl vi som ska svara på frågorna och de som ska utvärdera och följa upp
- enormt viktigt att den upphandlande parten bygger upp intern kompetens så att utvärdering och uppföljning blir en integrerad del i beslutsprocessen gällande ”bästa anbud”

Med hopp om en fortsatt bra dialog!

Hos EMA i London för att diskutera Eco-Pharmaco-Stewardship

EMA sign

Jag har idag varit i London hos EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Vi var flera representanter från de europeiska läkemedelsindustriföreningarna AESGP (receptfria läkemedel), EFPIA (forskande läkemedelsföretag) och MfE (Medicnes for Europe, generikaindustrin) som deltog i diskussionen med CMDh (Coordination Group for Mutual Recognition and Decentralized Procedures – Human). Jag ledde, tillsammans med Kathy Williams från AstraZeneca, diskussionerna gällande läkemedel och miljö. Vi presenterade först industrins initiativ Eco-Pharmaco-Stewardship (EPS) övergripande innan vi gick in i mer detalj gällande vårt förslag om hur processen gällande miljöriskbedömning kan förbättras. Vårt förslag bygger på att miljöriskbedömningen (den så kallade Environment Risk Assessment, ERA) skall, när så är relevant, uppdateras när läkemedlet finns tillgängligt på marknaden (dvs ”post-authorization” eller ”post-approval”). Ett skäl till att bedömningen kan behöva uppdateras är att det kan ha kommit fram ny data, antingen från industrins egna forskare eller från arbete inom akademin.  Om risk för miljöpåverkan föreligger (om den så kallade PEC/PNEC-kvoten överstiger 1) behöver åtgärder vidtagas.

Vårt förslag om en ”Extended Environmental Risk Assessment” (eERA) har tagts emot mycket positivt från många av våra intressenter. Så också från CDMh idag. Dock finns flera frågeställningar kvar att hantera, de flesta är kopplade till fasen i produktens livscykel när patentskyddet förfaller och produkten blir ”generisk”.

Jag hyser dock tillförsikt att dessa frågor kan finna bra svar och jag är helt övertygad om att vårt eERA-förslag är en bättre väg att gå än det förslag som vissa andra intressenter har framför: att miljöriskbedömningen skall vägas in i risk/nytta-bedömningen vid själva godkännandet. Jag tycker att det är helt fel att samhället skulle avhända sig tillgången på en värdefull medicin på grund av att risk föreligger för potentiell negativ miljöpåverkan. Användningen av läkemedlet måste såklart ske ansvarsfullt om miljörisk föreligger – och det är ju användningen och inte godkännandet i sig som har den potentiella negativa miljöpåverkan. Vår föreslagna process eERA håller miljöriskbedömningen uppdaterad under hela livscykeln och åtgärder kan vidtagas när så är relevant, samtidigt som – och det är för mig helt centralt – patientens tillgång till bästa möjliga behandling säkerställs.

Studenter i Tokyo och i Uppsala diskuterar Pfizer Green Chemistry

Välkommen till Ångström Uppsala Universitet

Igår kände jag mig verkligen varmt välkommen till Ångströmlabbet på Uppsala Universitet. Mastersstudenterna på Industriell Ledning och Innovation skulle via videolänk ha en diskussion med Environmental Scientist-studenter på Tokyo University om Pfizer Green Chemistry. Studenterna i Uppsala och Tokyo har, under docent Thomas Lennerfors ledning, under några veckor specialstuderat allt materal de har kunnat htta gällande Pfzers arbete med grön kemi (en kort introduktion om Pfizer Green Chemistry finns på vår hemsida).

Jag får säga att det var en spännande blandning av studenter. Uppsalastudenterna har en fokus på industriell ekonomi och ”business” medan Tokyostudenterna är mer rena miljö- och hållbarhetsorienterade. Jag tog med mig mängder med intressanta kommentarer och idéer gällande vad vi gör (och borde göra) inom vårt gröna kemi-program samt hur vi bör kommunicera för att nå såväl kommersiella framgångar som för att öka samhällets medvetenhet och snabba på omställnngen generellt sett till ett hållbart samhälle. Vi hade också bra diskussoner om hur man hittar en bra balans mellan lagstiftning (”regulatory measures”) och frivilliga initiativ (”incentive based approaches”).

Tokyo och Uppsala unversitet på var sin skärm

Stort tack till er alla för bra diskussioner! Nu hoppas jag att jag och Pfizer än snabbare kan säkerställa att vi

Constructing Sustainable Health through Enivronmental Sustainablity

som en av grupperna så snyggt uttryckte det hela :-)

Första mötet med IVL:s verksamhetsråd Naturresurser, Klimat och Miljö

IVL logga

Igår var det så äntligen dags för ett första möte med IVL:s nya så kallade verksamhetsråd. Verksamhetsråden spelar en mycket viktig roll inom IVL:s verksamhet, framför allt vad gäller den samfinanserade forskningen (projekt som betalas med lika delar statliga pengar och pengar från näringslivet). Verksamhetsråden består av 10-15 personer representerande det offentliga och näringslivet samt IVL. Det finns fyra verksamhetsråd som sammanfaller med IVL:s fyra fokusområden:

• Naturresurser, klimat och miljö
• Resurseffektiva kretslopp och konsumtion
• Hållbar produktion och miljöteknik
• Hållbar stadsutveckling och transporter

Jag är som säkert många av er vet styrelseledamot för IVL:s ägare, Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (SIVL). Jag har också fått äran att vara ordförande för verksamhetsrådet Naturresurser, klimat och miljö (NKM). Det ska bli riktigt kul och spännande. Uppdraget är betydligt bredare än vad som omfattades av IVL:s tidigare så kallade temakommittéer – där jag ledde arbetet i kommittén för Vatten & Mark. Omfattningen för verksamhetsrådet NKM kan beskrivas på följande sätt:

- Förnybara resurser
- Luftföroreningar och ekosystem
- Havs- och vattenmiljö
- Markanvändning och påverkan på naturresurser
- och på tvärs över alla dessa områden går ”politik och styrmedel”

Vi kommer att behöva lägga tankekraft inledningsvis på hur vi organserar och/eller priorterar vårt arbete så att vi säkerställer konkreta leveranser till IVL. Tord Svedberg (VD, IVL AB) var tydlig med att han har höga förhoppningar och förväntningar på oss…

 

Tord Svedberg ger sin syn på verksamhetsrådens uppdrag

Tord Svedberg ger sin syn på verksamhetsrådens uppdrag

”Bra för Pfizer, bra för Sverige” – och jag tror även att det är bra för miljön

Idag går Pfizer ut med informationen att vår fabrik i Strängnäs ska producera en biologisk läkemedelssubstans till läkemedelsbolaget Sobi. Det är såklart glädjande för Pfizer att Sobi bestämt sig för att förlägga tillverkningen hos oss, men det är självklart också bra för Sverige och ett kvitto på att det finns en bra plattform för produktion av biologiska läkemedel här i landet. Regeringens strategiska life-science satsning – att utveckla Sverige till ett välrenommérat land som leder utvecklingen och tillverkningen av biologiska produkter – har förhoppningsvis börjat bära frukt!

Utöver att det är bra för Pfizer och Sverige, så tror jag också det är bra för miljön. All industriell verksamhet, inklusive läkemedelstillverkning, har miljöpåverkan. Det är vårt ansvar att se till att den negativa påverkan är så liten som möjligt. Pfizers fabrik i Strängnäs är ett utmärkt exempel på en verksamhet som under åren ständigt har utvecklat och förbättrat sitt miljöarbete, och som jag idag vill hävda är ett föredöme: Resurseffektiv produktion med generellt sett en fantastiskt bra miljöprestanda. Fabriken är ”LEAN & GREEN”.

Läs mer om Pfizers Strängnäsfabriks hållbarhetsarbete via dessa länkar till några av mina tidigare blogginlägg: 25 augusti 2009, 14 december 2009, 15 november 2011, och 22 juni 2015.

PGS Strängnäs - fabriksbild