NyföretagarCentrum Kreativ

NFC_CMYK

Som ni säkert vet så är jag ordförande i nätverket CSR Sweden. Idag är CSR Sweden ett ledande nätverk och mötesarena för det engagerade näringslivets diskussioner och opinionsbildning inom CSR-området. Verksamheten startade dock som ett ”litet projekt” för mer än tio år sedan av Stiftelsen Svenska Jobs and Society (NyföretagarCentrum Sverige). Tanken att ett samhälles välfärd är beroende av en kontinuerlig tillkomst av nya, hållbara företag har gjort NyföretagarCentrum Sverige till ett av landets ledande CSR-aktörer. NyföretagarCentrum runtom i Sverige hjälper årligen 5000 – 10000 nya företag genom kostnadsfri rådgivning att komma igång. Företag startade med stöd av NyförtetagarCentrum har unikt låg konkursandel. Verksamheten finansieras i huvudsak av lokalt näringsliv som vill ha och tror på ett levande företagsklimat och att alla företag en gång har varit små.

Det är med glädje jag nu kan berätta att det första NyföretagarCentrum med tematisk inriktning har bildats. Temat är ”Kreativ”, och inledningsvis fokuseras kreativa näringar av typen musik, film, dans och teater. Jag är glad och stolt över att ha fått en förfrågan om att ingå i styerlsen för NyföretagarCentrum Kreativ. Vid vårt första styrelsemöte den 10:e juni så åt vi en god tårta efter att styerlsen hade konstituerats :-)

Nyföretagarcentrum Kreativ startas

Jag ser med glädje fram emot det fortsattta arbetet med NyföretagarCentrum Kreativ. Vilken lyx att få kombinera mitt stora musikintresse med mitt stora engagemang för CSR, entreprenörsskap och nyföretagande!

EU Strategy for a Non-Toxic Environment

Under två dagar har jag deltagt i en workshop med EU-kommissionen som syftar till att samla in åsikter och perspektiv i framtagandet av en strategi för en giftfri miljö (”A Non-Toxc Environment”). Jag representerar EFPIA (den europeiska läkemedelsindustriföreningen) på workshopen och jag tycker det är mycket iintressant att se de stora likheter gällande process som kommissionen nyttjar för denna strategi likväl som för deras strategi gällande läkemedel i miljön (”the PiE Strategy” – Pharmaceuticals in the Environment). PiE strategin har jag nämnt många gånger här på bloggen och industrins arbete med EPS (Eco-Pharmaco-Stewardship) är vårt bidrag in till den strategin.

Som industri har vi självklart inte lika stark beröringspunkt med alla delar av strategin för Non-Toxic Environment som med strategin för PiE. Men självklart är det så att även Non-Toxic Enviroment strategin påverkar oss – vi är liksom alla andra stora användare av kemikalier, och det är kemikalier som står i fokus för kommissionens strategi för en giftfri miljö.

Några intressanta frågeställningar där det finns mycket att göra är till exempel
- utvecklandet av relevanta tester/analyser
- hur ska man hantera ”known unknowns”, och den än större frågan ”unknown unknowns”
- blandningar och kombinationseffekter
- exponering av extra känsliga populationer såsom foster och spädbarn
- kemikalier i produkter
- framväxandet av en cirkulär ekonomi
- ”green chemistry” eller kanske snarare hur det ska utvecklas vidare till ”sustainable chemistry”

Ja, listan på utmaningar är stor men jag tycker det är glädjande att alla verkar förstå ett vi endast kan komma framåt om vi samverkar över alla aktörsgränser och geografiska gränser.

Diskussioner om läkemedel och miljö hos LMI i Oslo

LMI

Idag har jag varit i Oslo och diskuterat läkemedel, miljö och offentlig upphandling. LMI:s (den norska läkemedelsindustriföreningen) miljögrupp hade bjudit in mig för att jag skulle berätta om de erfarenheter vi har av arbetet med läkemedel och miljö generellt sett globalt, i Europa och i Sverige. Självklart kom det upp frågor gällande överblivna läkemedel där det för närvarande pågår ett spännande initiativ på de norska apoteken (se ryddskapet.no).

Rydd skapet

Vi pratade också om miljöklassificeringen av läkemedelssubstanser på Fass.se (som håller på att implementeras även i norska Felleskatalogen)

Felleskatalogen

Huvudparten av min presentation och diskussionerna handlade dock om utsläpp av läkemedelssubstanser i tillverkningskedjan.

Specifikt ville de ta del av mina erfarenheter och reflektioner gällande hållbarhetskrav i den offentliga upphandlingen (ett ämne jag har skrivit om ganska många gånger här på bloggen). I anledning av detta ämne hade LMI också bjudit in ansvariga organisationer för offentlig upphandling av läkemedel och medicinsk teknik i Norge (bland annat HINAS).

Jag tyckte det blev väldigt bra diskussioner. Vi hade en gemensam syn på många frågeställningar. HINAS var också bra uppdaterade på hur vi jobbar i Sverige med detta redan innan eftersom det finns en etablerad dialog med bland andra Pauline Göthberg (nationell samordnare i Sverige för ansvarsfull upphandling).

Jag tryckte såklart på flera av ”mina käpphästar” i diskussionerna om hållbarhetskrav och offentlig upphandling:
- vi välkomnar hållbarhetskrav i upphandlingen, men de måste följas upp.
- en god hållbarhetsprestanda måste också ses som en positiv kvalitetsparameter, och ”belönas” av den upphandlande parten
- hållbarhetskraven måste vara på en relevant och rimlig nivå, blir de alltför detaljerade ökar komplexiteten enormt för såväl vi som ska svara på frågorna och de som ska utvärdera och följa upp
- enormt viktigt att den upphandlande parten bygger upp intern kompetens så att utvärdering och uppföljning blir en integrerad del i beslutsprocessen gällande ”bästa anbud”

Med hopp om en fortsatt bra dialog!

Hos EMA i London för att diskutera Eco-Pharmaco-Stewardship

EMA sign

Jag har idag varit i London hos EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Vi var flera representanter från de europeiska läkemedelsindustriföreningarna AESGP (receptfria läkemedel), EFPIA (forskande läkemedelsföretag) och MfE (Medicnes for Europe, generikaindustrin) som deltog i diskussionen med CMDh (Coordination Group for Mutual Recognition and Decentralized Procedures – Human). Jag ledde, tillsammans med Kathy Williams från AstraZeneca, diskussionerna gällande läkemedel och miljö. Vi presenterade först industrins initiativ Eco-Pharmaco-Stewardship (EPS) övergripande innan vi gick in i mer detalj gällande vårt förslag om hur processen gällande miljöriskbedömning kan förbättras. Vårt förslag bygger på att miljöriskbedömningen (den så kallade Environment Risk Assessment, ERA) skall, när så är relevant, uppdateras när läkemedlet finns tillgängligt på marknaden (dvs ”post-authorization” eller ”post-approval”). Ett skäl till att bedömningen kan behöva uppdateras är att det kan ha kommit fram ny data, antingen från industrins egna forskare eller från arbete inom akademin.  Om risk för miljöpåverkan föreligger (om den så kallade PEC/PNEC-kvoten överstiger 1) behöver åtgärder vidtagas.

Vårt förslag om en ”Extended Environmental Risk Assessment” (eERA) har tagts emot mycket positivt från många av våra intressenter. Så också från CDMh idag. Dock finns flera frågeställningar kvar att hantera, de flesta är kopplade till fasen i produktens livscykel när patentskyddet förfaller och produkten blir ”generisk”.

Jag hyser dock tillförsikt att dessa frågor kan finna bra svar och jag är helt övertygad om att vårt eERA-förslag är en bättre väg att gå än det förslag som vissa andra intressenter har framför: att miljöriskbedömningen skall vägas in i risk/nytta-bedömningen vid själva godkännandet. Jag tycker att det är helt fel att samhället skulle avhända sig tillgången på en värdefull medicin på grund av att risk föreligger för potentiell negativ miljöpåverkan. Användningen av läkemedlet måste såklart ske ansvarsfullt om miljörisk föreligger – och det är ju användningen och inte godkännandet i sig som har den potentiella negativa miljöpåverkan. Vår föreslagna process eERA håller miljöriskbedömningen uppdaterad under hela livscykeln och åtgärder kan vidtagas när så är relevant, samtidigt som – och det är för mig helt centralt – patientens tillgång till bästa möjliga behandling säkerställs.

Studenter i Tokyo och i Uppsala diskuterar Pfizer Green Chemistry

Välkommen till Ångström Uppsala Universitet

Igår kände jag mig verkligen varmt välkommen till Ångströmlabbet på Uppsala Universitet. Mastersstudenterna på Industriell Ledning och Innovation skulle via videolänk ha en diskussion med Environmental Scientist-studenter på Tokyo University om Pfizer Green Chemistry. Studenterna i Uppsala och Tokyo har, under docent Thomas Lennerfors ledning, under några veckor specialstuderat allt materal de har kunnat htta gällande Pfzers arbete med grön kemi (en kort introduktion om Pfizer Green Chemistry finns på vår hemsida).

Jag får säga att det var en spännande blandning av studenter. Uppsalastudenterna har en fokus på industriell ekonomi och ”business” medan Tokyostudenterna är mer rena miljö- och hållbarhetsorienterade. Jag tog med mig mängder med intressanta kommentarer och idéer gällande vad vi gör (och borde göra) inom vårt gröna kemi-program samt hur vi bör kommunicera för att nå såväl kommersiella framgångar som för att öka samhällets medvetenhet och snabba på omställnngen generellt sett till ett hållbart samhälle. Vi hade också bra diskussoner om hur man hittar en bra balans mellan lagstiftning (”regulatory measures”) och frivilliga initiativ (”incentive based approaches”).

Tokyo och Uppsala unversitet på var sin skärm

Stort tack till er alla för bra diskussioner! Nu hoppas jag att jag och Pfizer än snabbare kan säkerställa att vi

Constructing Sustainable Health through Enivronmental Sustainablity

som en av grupperna så snyggt uttryckte det hela :-)