AMR – ett av de tre största hoten mot den globala folkhälsan

Ni som har följt min blogg en längre tid vet att antibiotikaresistensutvecklingen (eller AMR, AntiMicrobial Resistance, som vi ofta säger idag) skrämmer mig. Det är till och med nog så att det finns få saker som skrämmer mig så mycket… Tänk om det är så att vi inom ett decennium går in i den post-antibiotiska tidseran. På samma sätt som innan Fleming upptäckte penicillinet, så skulle i stort sett alla infektioner potentiellt vara dödliga och inga större operationer, såsom kirurgiska ingrepp, skulle längre kunna genomföras utan risk för dödlig utgång.  

Det som skapar visst hopp i denna mörka framtidsvision är att AMR-frågan är ”on top of the agenda”, såväl inom FN och bland världens regeringar, som inom myndighetsvärlden, hälso- och sjukvården, bland intresseorganisationer samt inom läkemedelsindustrin. Det finns idag såväl nya innovativa antibiotika på väg ut på marknaden, en stor portfölj av äldre anti-mikrobiella produkter och vacciner som genom att förebygga sjukdomar minskar behoven av antibiotika. Och det pågår en intensiv samverkan mellan industri och akademi, hälso- och sjukvård, samt myndigheter. 

Personligen har jag bara under denna vecka haft glädjen att

  • diskutera vacciner, och den roll de spelar i att minska infektionstrycket i samhället, med Folkhälsomyndigheten
  • leda en diskussion med den europeiska läkemedelsindustrins Governmental Affairs-team gällande AMR. Fokus för de diskussionerna var vad vi som industri kan och måste göra för att minska utsläppen av antibiotika från våra egna och våra leverantörers fabriker runt om i världen
  • ge en presentation om ”the environmental dimension of AMR” på the Nordic Conference on Sustainable Healthcare (läs mer om konferensen på twitter #NCSH2017). Där presenterade jag bland annat ett utkast till en antibiotikastrategi som handlar både om förebyggande insatser i samhället men också om vikten av incitament för att utveckla nya antibiotika och ”gröna produkter”

Och idag har jag deltagit i en diskussion med ”LIF Sjuklövern” och  en lång rad landstingsföreträdare på vår fabrik i Strängnäs. Jag gav en presentation om läkemedel i miljön och om ”Hållbar läkemedelsanvändning”. Och det är klart att exempelvis prevention är central i all diskussion diskussion om hållbar läkemdelsanvändning.  

Och slutligen måste jag bara ta tillfället i akt att berätta om AMR-mötet på LIF nästa vecka med vår hälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström och Professor Dame Sally Davies (Chief Medical Officer to the UK Government). Diskussionerna kommer säkerligen behandla såväl miljöperspektivet och preventionsinsatser som nya affärsmodeller som kopplar isär ersättningen till läkemedelsindustrin från antalet använda doser av ett antibiotikum.  

Vi måste se till att alla dessa aktiviteter leder till en lösning som ger en förbättrad situation än idag gällande AMR-utmaningen. Vi har helt enkelt inte råd att förlora denna match – ”that would be the end of the world as we know it”…

Världsbäst på läkemedel och miljö

Jag rekommenderar er alla att läsa Läkemedelsverkets kommunikatör Lars Dagerholts krönika i Läkemedelsvärlden: ”Dags att bli världsbäst på läkemedel och miljö” (http://www.lakemedelsvarlden.se/dags-att-bli-varldsbast-pa-miljo-och-lakemedel/). Han reflekterar över det faktum att Sverige på många sätt uppfattas som en av de ledande nationerna i världen gällande Cleantech och ”gröna innovationer”, men att vi verkar ha förlorat vår ledande position inom omrdået läkemedel och miljö. Är det så? Lars resonemnag går ut på att frågan verkar ligga lägre på den svenska dagordningen idag jämfört med tidigare:

”… att vi tidigare haft en ledande roll för att driva frågor kring läkemedel och miljö.

Till exempel var det svenska Läkemedelsverket som förde upp miljön på agendan för de regulatoriska myndigheterna i Europa. Svenska Läkemedelsindustriföreningen, Lif, tog initiativet till världens första, och fortfarande enda, miljöklassificering av läkemedelssubstanser i Fass.  Och inte minst ska nämnas forskningsprojektet Mistra Pharma som avslutades år 2015 och som fortfarande är en av de största satsningarna på forskning inom området någonsin.

I dag hör vi mindre om miljö och läkemedel.

På den förestående globala konferensen för farmaceuter i Stockholm i maj, Pharmaceutical sciences world congress, har miljöfrågan till exempel endast ett litet inslag. Är detta en indikator på ett bristande miljöintresse månntro?”

Låt oss alla stämma in i Lars förhoppning: ” Jag hoppas att dagens stiltje bara är ett tillfälligt lugn, och att utvecklingen inom området snart tar fart igen. Vinsterna med läkemedel som är mindre skadliga för miljö och omgivning är uppenbara.”

Imorgon och på onsdag blir det diskussioner om läkemedel i miljön nere i Bryssel

Imorgon åker jag ned till Bryssel för att under tisdagen och onsdagen föra diskussioner med industrikollegor om läkemedel i miljön. Den huvudsakliga generella diskussionen i samband med vårt möte i arbetsgruppen IAI PIETF (Inter-Association Initiative on Pharmaceuticals In the Environment Task Force, bildad av de tre europeiska läkemedelsindustriföreningenarna EFPIA – den forskande läkemedelsindustrin, MfE – generikaindustrin och AESGP – föreningen för receptfria läkemedelsproducenter) kommer att röra industriinitiativet EPS (Eco-Pharmaco-Stewardship). Jag har tidigare här på bloggen, bland annat i ett inlägg från 16 mars förra året (http://www.ansvarsblogg.se/wp-admin/post.php?post=5455&action=edit&message=10), kort berättat om EPS. I inlägget från 16 mars finns en kort YouTube-film (cirka 2 minuter) som skulle ha kunnat heta ”EPS in a nutshell”. Något mer detaljerat skulle EPS kunna beskrivas på följande sätt:

EPS in a nutshell

The pharmaceutical industry recognizes and understands concerns raised by stakeholders regarding the presence of pharmaceuticals in the environment (PIE). The major source of pharmaceuticals entering into the environment is via patient excretion following use of medicine that is taken to prevent, cure or alleviate a medical condition. A comparatively smaller contribution to PIE, stems from emissions from industry during manufacture of the pharmaceuticals. Industry is committed to playing a role in addressing PIE concerns and is actively engaged in minimizing the impact of its activities on the environment.

The Inter-Association Initiative on Pharmaceuticals in the Environment (IAI PIE) combines the expertise of the Association of the European Self-Medication Industry (AESGP), the European Federation of Pharmaceutical Industries and Associations (EFPIA), and the European Generic and Biosimilar medicines association (Medicines for Europe, MfE), in order to address the emerging environmental concerns. This is being done through sound assessment of current and future actions, whilst remaining mindful of patient needs and ensuring access to medicines. Founded on the principles of product stewardship, the Eco-Pharmaco-Stewardship (EPS) initiative has been developed. It considers the entire life-cycle of the medicine and addresses the roles and responsibilities of all parties involved including public services, the pharmaceuticals industry, environmental experts, doctors, pharmacists, and patients.

The EPS initiative is supported by three “pillars”, which have been identified as the initial key areas of focus for the pharmaceutical industry:

Pillar 1 – IMI iPIE project: The identification of the potential environmental risks of existing and new active pharmaceutical ingredients (API) through intelligent and targeted assessment strategies;

Pillar 2 – Manufacturing effluents management: The compilation of best industry practices enabling manufacturers to minimize risks to the environment; and,

Pillar 3 – extended ERA: The refinement of the existing environmental risk assessment (ERA) process for medicinal products to ensure that they remain up-to-date and relevant.

 

Charlotte Sethia – ett exempel på det värde som samarbeten med universitet kan skapa hos företag

Charlotte - looking into the camera

Om ni av och till under de senaste åren har läst min blogg så vet ni att vi samverkar med universitet och högskolor på ett antal olika sätt. Vi tar exempelvis emot studiebesök hos oss på marknadsbolaget i Sollentuna eller på vår fabrik i Strängnäs, jag och andra Pfizer-kollegor är ute och föreläser på universiteten/högskolorna, och vi har ett antal praktikanter och examensarbetare varje år. En av praktikanterna från Karolinska Institutets Bioentreprenörsprogram, Charlotte Sethia, avslutar sitt arbete hos oss nu. I fredags presenterade hon arbetet för sina klasskamrater på KI, och på torsdag är det dags för en presentation för vår svenska ledningsgrupp här på Pfizer.

Det är enormt värdefullt för oss att ha studenter hos oss under en kortare eller längre tid. De för in ett utifrånperspektiv som kan vara väldigt viktigt. Det finns alltid en risk för att vi blir hemmablinda, där hjälper stundeterna till att bredda perspektiven igen. Studenterna för också in den senaste kunskapen som de har plockat upp under sina studier vilket kan komplettera den bild av problemet/utmaningen vi har själva. Och många av studenterna uppvisar en ambition och ett engagemang som smittar av sig på organisationen.

Att pratikarbetet som i Charlottes fall också hjälper till att förbereda henne för det kommande arbetslivet är ju bara ytterligare ett värde som skapas :-)

Thankyou very much Charlotte for a work well done!

Ansvarsfullt företagande – diskussion om etiska frågeställningar på Ångströmlaboratoriet i Uppsala

Föreläsning om etiska frågeställningar - Ångström - den reflekterande ingenjören

Idag var jag inbjuden av DRI (Den Reflekterande Ingejören – dri.uppsala@ingenjorerutangranser.se) för att diskutera etiska dilemman och utmaningar i läkemedelsbranschen. Spännande och kul att med ingenjörsstudenterna få utbyta tankar och perspektiv på frågeställningar som inte har några enkla svar. Några av de frågeställningar jag lyfte i min presentation var

  • ojämlik tillgång på läkemedel,
  • prissättning av läkemedel,
  • djurförsök och kliniska prövningar,
  • svårigheten att på kommersiella grunder utveckla läkemedel mot tropiska sjukdomar,
  • billig produktion i exempelvis Indien och Kina som förorenar deras miljö, men som ger USA och Europa tillgång till så kallade generiska läkemedel (”lågpriskopior”) till mycket låg kostnad.

Är vi en del av ett ”Big Bad Pharma” eller är vi en kommersiell och ansvarstagande aktör med stort värde för hälso- och sjukvården och patienterna? Min personliga uppfattning är att det mycket väl går att kombinera kommersiell hänsyn och ansvarstagande – och jag hoppas att jag lyckades förmedla den uppfattningen till deltagande i diskussionen idag. Men visst måste man ideligen våga utmana sig själv och andra att ständigt refelektera över de etiska dilemman och frågeställningar som finns i vår sektor. Det finns som sagt var ibland inga enkla och självklara svar.